Lite suddig bild på jag och Tia när vi skidar.

Just efter målgång på vår första tävling. Himla trevligt med glasögon som immar igen... Tävligen gick iaf riktigt bra, snabbast i motion på kort bana :) Tävlingen var 3,2 km och blev avverkad på tiden 8,04. Himla stolt var jag iaf över denna duktiga donna :)

Jasi, det var kanske inte den bästa upplevelsen som vi har haft i spåret...

En kompis ringde och sa att hon var på väg till Kulla och hörde om jag ville med. Så jag Tia och Per drog till Kullaspåret där vi mötte upp med min kompis. Tia älskar vekligen det här med att köra drag och hon blir så otroligt peppad! Vilket är hur kul som helst förutom när det blir som idag... eftersom hon blir så peppad så blir hon även väldigt svår att ha någon koll på... har svårt för att lyssna på enkla komandon som kan tex sitt. Nu idag så stannade vi i spåret för att surra lite vilket Tia inte alls var nöjd med hon ville bara springa! När vi sen hade pratat klart och jag och Tia skulle skida vidare så hade jag på något sätt lyckat öppna haken där Tias draglina fäster i mitt bälte... Lyssna på matte som sa kom hit och stanna var inte alls kul att lyssna på när man är peppad med så mycket adrenalin... Gahh! Jag skidade vidare efter Tia och ropade lite efter hon och sen efter kanske 2 km så kommer hon tillbaka till mig.

Men men man lär sig något varje dag... ska då definitivt hålla bättre koll på haken till nästa gång. Sen ska jag jobba med lite mer med komandon när vi skidor, typ höger-vänster, stanna och så vidare :) Kan ju vara bra att ha lite bättre koll på hon jag skulle klanta mig och göra om det.

Tänkte ta historien om hur Tia kom hem till mig och Per.

Per (min sambo), var i höstas på jakt men några vänner och andra som kommer från Danmark. Tia var även med men tillhörde då en annan ägare. Iaf så är historien den att första dagen på fjället och hundarna släpptes lösa så sprang Tia iväg på lång löptur. Hon kom aldrig tillbaka till sin ägare under den dagen...

Dag nummer två sa ägaren att han hade ont i knät så han kunde inte gå upp på fjället så Per och hans kompis erbjöd sig att gå upp på fjället där Tia tappats för att leta efter henne. När de senare kom tillbaka till stugan så var ägaren inte där, utan han hade visst gått upp för att jaga men på ett annat fjäll. Vid det här laget hade han även utryckt sig om att han då inte alls ville ha hon tillbaka. Vid det här laget var Per lite irriterad och sa att vill han inte ha hunden så kunde då han ta den och så blev det bestämt.

Per kom hem från jakten men utan Tia då hon inte hade hittats... han lämnade kontaktuppgifter till stugägarna, polisen och jaktkortsförsäljarna så det var bara att vänta på ett telefonsamtal. Tiden gick och vi hörde inget och börjar vid det här laget misströsta i att hon alls är vid liv. Efter att vi i princip helt hade gett upp hoppet så fick vi ett samtal, då hade Tia varit borta i 3 veckor. Hon hade blivit hittad av italienare ca 10 dagar innan men av någon anledning så hade de väntat med att lämna in henne...

Vi är iaf väldigt glada att hon har kommit hem till oss :) det har varit en hel del jobb men det har varit värt det! Vi har haft tur och hon är riktigt fin :) En riktig myshund som gärna sitter i knät.

Ja då får man göra ett försök med en blogg. Har ju någon gammal blogg sen förr, men inloggning och sådan är som spårlöst försvunnet från mitt huvud så jag gör en ny.

Hoppas lite på att jag kan hålla den något sånär uppdaterad men man får väl helt enkelt se hur det blir :)