Jag har snubblat över begreppet tidigare, när Tilde var nyfödd och vi funderade på om det kunde vara kolik eftersom hon skrek en hel del och eftersom hon tidigt var så väldigt mammig och blev så förskräckt när vi kom till nya miljöer. Jag tyckte en hel del stämde men jag kände ändå att nä hon är nog inte det, hon kan ju ändå ligga i vagnen ibland och hon tar ju ibland sin napp.

Men så nu efter 7 mån med Tilde så läste jag om det igen och ja jag får nog erkänna att Tilde är en High-need baby, fussy baby, spirited baby, överlevnadsbarn, kärt barn har många namn.

Det finns tydligen 12 kriterier på vilka man kan utläsa om det är ett överlevnadsbarn man har eller inte.

Dom är:                  Hämtade från denna blogg

1. Intensiva -  Många "high need" bebisar har en speciell spändhet i kroppen precis som att de inte kan slappna av. När en "high need" bebis inte får sina behov tillgodosedda låter de en veta det väldigt tydligt. Det är inte genom att gnälla lite utan att verkligen gnälla till riktigt skarpt och högt. När de gnäller går de från noll till hundra på en bråkdels sekund vilket vanliga och alldagliga barn inte gör som gnäller lite grann för att öka när de inte blir hörda. "High need" bebisar ser till att ingen missar att de har ett behov som de behöver ha tillfredställt.

2. Hyperaktiv - Innebär att de har ett behov av att få röra på sig samtidigt som de inte vill vara själva. Att bli fastspänd i en bilbarnstol är inget som "high need" bebisar gillar. En del "high need" bebisars muskler bara väntar på att få sätta fart coh skujta ivär i rörelse. Det gör att en del av dem inte kan ligga stilla vid amningen utan gör den till en gymnastisk övning. När dessa barn blir lite äldre och kan förflytta sig har de svårt för att vara stilla och är hela tiden på språng.

3. Dränerande - Ett "high need" bebis tar den enegi den behöver från sina vårdnadshavare utan att bry sig om vad som blir kvar. Det leder oftast till att vårdnadshavarna går runt i en dimma. Vissa dagar behöver bebisen mer energi än andra och därför tar olika mycket energi per dag.

4. Vill amma ofta - "High need" bebisar vill äta ofta vilket inte bara är för hungerns skull utan också för tryggheten som de får av amningen. Dessa bebisar har ett större närhetsbehov än många andra bebisar och visar att de vill ha detta behovet tillfredställt. Ett sådant här barn vill gärna anna runt 20 gånger per dygn.

5. Krävande - Dessa barn ber inte snällt om att få sina behov tillgodosedda utan de kräver det med omedelbar verkan. En "high need" bebis tycker inte om att vänta och gillar inte substitut av något slag det vill säga att de inte gillar att få flaskan när de vill ha bröstet.

6. Vaknar oftare - Många "high need"bebisar vaknar ofta och sover oroligt både på dagen och natten. Många tror att "high need" bebisr sover mer än vanliga bebisr men de sover faktiskt mindre. Det går inte att tvinag en "high need" bebis att sova.

7. Svår att tillfredställa - "High need" bebisr kan vara svåra att tillfredställa och det finns dagar då de gråter mer än andra. Även om man vyssjar, vagar, ammar m.m så är bebisen inte nöjd och detta är en del av deras personlighet och inte att föräldern inte kan tillgodose deras behov. Oftast blir de mer nöjda efterhand om föräldern visar att de finns där trots att de inte är nöjda.

8. Oförutsägbara - Den ena dagen funkar en sak men nästa dag funkar det inte alls. Så kan det se ut med en "high need" bebis. Det vill säga att den ena dagen inte är den andra lik. Det går inte att förutse hur dagen kommer att se ut med en "high need" baby.

9. Superkänsliga - Dessa barn gillar inte höga och okända ljud. Många föräldrar till"high need" bebisar säger att barnet vaknar av minsta lilla ljud.

10. Svåra att lägga ner - Att lägga ner en "high need" bebis är inte det lättast. Trots att man tror att de sover så vaknar de lätt när de blir nerlagda. Vissa av dessa barn kan inte lutas bakåt i början för då vaknar de jättelätt.

11. Tröstar inte sig själva - Barn som är "high need" vill interagera med andra för att kunna lugna ner sig och för att kunna få tröst. De tröstar inte sig själva till sömns som en del andra barn.

12. Känsliga för separation - Dessa barn gillar inte att bli separerade från sina förälrar och gilar inte främlingar. Ett barn som är "high need" vill konstant vara i närheten av sina föräldrar och att få gå till toa är inte alltid det lättaste.

Kan väl säga att jag tycker det mesta stämmer, även om hon gillar den nya bilstolen och sittvagnen, men då kan hon ju kika samtidigt. Sen tycker jag nr 1 inte helt stämmer nu iaf, hon har lärt sig att smågnälla, men i börjar så var det verkligen 0-100. Sen skulle jag vilja tillägga att bara närhet inte duger, jag måste oxå engagera mig... Nr 3 tycker jag stämmer även om jag skulle vilja säga att jag inte tycker att jag går omkring i en dimma...

Jaha vad innebär nu detta? Ja egentligen inte så mycket annat än att jag får lite bättre förståelse och att jag helt enkelt får inse att Tildes behov är större än många andra bebisars. Just nu känns det skönt att läsa om sömnen, då jag verkligen kan avundas dom som bara lägger sitt barn så somnar dom och man funderar ju på om man gör fel som förälder när man inte får det till att lyckas..

Det positiva är att från vad jag har läst är att dom ofta blir väldigt lättsamma barn när man passerar 3 år ;) Nu tycker jag det är ok, men jag måste erkänna att energi till övers kan jag inte direkt påstå att jag har.. en annan sak som har slagit mig och som jag läst en mamma skriva om sitt high-need barn, att det här med att åka iväg på en tur, som jag verkligen njuter av, gör en totalt slut.

Men jag skriver inte för att klaga, i slutändan är jag glad för att Tilde så tydligt kan visa mig vad hon behöver, att jag är den person jag är och inte stressar upp mig så lätt :)

Har nu läst boken/häftet som jag beställt. Jag tyckte om den men då är jag oxå biolog och intresserad av det, det är nämligen ingen skönlitterär bok men heller inte riktigt ett faktablad.

Den förklarade sakligt och bra om vad som är naturligt för ett barn. Hur han kommit fram till det är att berätta fakta om hur det ser ut för våra närmasta gemensamma släktingar i familj/barnsyn, och även hur samhället jägare/samlare har sett ut för oss människor socialt och barnmässigt. Intressant tycker jag och det förklarar olika saker som i vårat samhälle kan tycka orsaka problem osv.

Boken/häftet är ca 55 sidor varav första hälften är väldigt grundförklarade om evolution och annat. Nu är jag som sagt insatt i ämnet men jag tycker det är skrivet enkelt och lättförståligt. Så har ni intresset så jag rekomendera den.

Lite tankar inför framtiden är att, jag skulle ha ammat Tilde kanske även ännu oftare när hon var liten och skrek, jag kan nog bära hon mer (då i sele mina handleder pallar ju inte så mycket mer) och ha henne mer med i dagliga aktiviteter i hemmet. Sen tror jag nog inte att jag kan hålla mig till Tilde är 3-4 år med att skaffa ett syskon, även om det kanske är det mest naturliga för oss människor.

Nämnde ju i det tidigare inlägget att Tilde åt potatis och morot med god aptit. Hon fick gegga på med det själv och även om det inte var så mycket som kom i magen så var det säkert lite, men hon älskade det! Hon var så nöjd i sin stol och blev arg när hon inte hade en morotsstav eller potatisbit i handen :) Tia som var på rymmen igår tyckte oxå det var en hit, då det hamnade en hel del gott på golvet.

Jag tycker som ni kanske förstår att det var riktigt kul. Tilde har ju annars inte varit så speciellt intresserad av att äta vilket jag egentligen vet att det inte är någon större kris då hon är så liten, men det stressar tyvärr ändå.

Så mer plockmat för Tilde så kommer hon nog att bli riktigt glad för mat, eller jag hoppas iaf :)

Stör mig lite när man som förälder har som i detta fall en pojke och hela tiden säger - men det där är ju för flickor, eller inte ska du leka med dom där flickleksakerna... Eller som den jag hörde sist då pojken leker med sin lastbil och svarta och bruna playdoe lera och är supernöjd, så upptäcker mamman att det är glitter i leran och berättar då för sin pojk att glitter det är ju för flickor...

Vad spelar det för roll vill jag bara skrika! Nä jag förstår verkligen inte vad man vinner på det...

Jag älskar att vara nära Tilde.
Har haft återkommande mardrömmar om att jag lämnar bort Tilde för passning och kan sen inte hitta henne. Frukransvärda drömmar!
Jag är så glad nu att hon har blivit så mycket enklare att ha med och jag har blivit mycket mer trygg i att funkar att åka bort.
Så att vara tillsammans hela tiden och amma mest jämt stör mig inte. Jag tycker snarare om det, det är ju så mysigt. Nu funkar det oxå bättre att jag kan lämna Tilde med sin far så jag kan handla mat och annat.
Det jobbiga är att hon inte alltid vill åka bil. Det gör att jag känner mig låst och den känslan tycker jag inte om.

Innan jag fick Tilde var jag helt övertygad om att jag skulle börja med babysim så snabbt som möjligt och att det bara skulle vara så fantastiskt. Men sen kom Tilde... hon tycker inte om att bada och hon var väldigt duktig på att skrika så helt plötsligt kändes det mest bara övermäktigt att ta till simning. Skulle hon tycka om det, hur gör man i omklädningsrummet, tänk om hon börjar skrika väldigt otröstligt o.s.v allt det här rör sig i mitt huvud. Nu vet jag ju av erfarenhet att det oftast brukar gå mycket enklare i verkligheten oxå även om hon skulle bli väldigt ledsen och börja skrika.

Nu tror jag att vem jag åker på simning med spelar stor roll, har nämligen fått frågan flera gånger av 2 kompisar men jag känner dom inte så bra och viktigare för mig är att dom inte känner mig och Tilde så bra. Så det gör ju oxå att man inte känner sig så bekväm, ny aktivitet med nya människor. Sen har jag någon märklig föreställning om att andras barn är så snälla och inte skriker, nu vet jag ju att det inte är sant, men så känns det. Nu skriker ju inte Tilde alls så mycket som tidigare och speciellt om vi är hemma, nu är det väldigt långt mellan gångerna för dom helt hysteriska skriken (om vi inte sitter i bilen d.v.s

Sen måste jag ju inhandla en baddräkt, eller bikini. Känns ju inte så kul att flasha magen då man har en massa bristnigar. Fast å andra sidan känns det mer som en ursäkt än som själva anledningen till att jag inte har varit och badat med Tilde än.

Det är nog bland det jobbigare med få barn, att man ska få en sån klump i magen när det kommer till att testa nya saker. Eller jag får det iaf, förstår att det är lätt att man bara blir hemma i sin trygga lilla bubbla det är ju väldigt frestande. Men nu vet jag ju att jag inte klarar av att vara hemma hela tiden heller, blir ju knäpp efter 2 dagar. Jag försöker att ha åtminstånde 2 saker inbokade för en vecka, sen brukar det ju allt som oftast ske något under helgen.

Om hon bara säkert kunde sova några timmar i vagen varje dag eller om hon kunde tycka om att gå längre stunder i selen och kanske somna i den.. men nej. Hon är verkligen i en utvecklingsperiod nu, har en bok om barnets uttvecklingssteg och just den här perioden v15-v19 är en sån lite mer orolig period, stämmer för övrigt perfekt in på Tilde om vill äta oftare och sover kortare stunder på dagen och har svårare för att somna. Men snart är den över :)

Nä det kommer nog med största sannolikhet bli babysim även för mig och Tilde och jag är relativt övertygad om att hon kommer att tycka bra om det. Jag ska bara samla ihop lite mod och jag tror jag ska gå med någon som jag har umgåtts lite mer med.

Det har varit en riktigt härlig helg förutom att Tia fick lite för mycket spring i benen...

Igår var vi till min svenska kompis med familj och det var bara så trevligt! Det är bara så lättsamt och skönt när man båda har spädbarn. Det är något man har fått lära sig att man inte längre kan umgås med kompisar som förr, det ska ammas, sövas, tröstas och sen bara ge uppmärksamhet vilket kan göra det svårt att hålla längre samtal, men det går faktiskt bättre och bättre allt eftersom Tilde blir äldre. Så när båda har en liten så blir jag inte så stressad iaf över att man måste gå undan å sådär. Har nämligen haft lite svårt med det när jag har umgåtts med vänner att jag inte kan fokusera så mycket på kompisen som jag har gjort förr och skulle vilja, men så är det när man blivit mamma gissar jag, en stor omställning på alla sätt och vis.

Idag så har det städats, jag har börjat gå igenom på övervåningen plus att jag har skrubbat ugnen, har lyckats med det jag aldrig trodde skulle gå, få rutan helt ren!

Annars så har det varit mest Vinterstudion med alpint och skidskytte. En riktigt härlig dag faktiskt. Är mest nöjd med att jag fick rent ugnsrutan :)

Nu blir det sänggång, imorgon är det nämligen sista gången med mor-/babygymnastik.

En blogg som jag har läst väldigt mycket på sistonde är Vilda barn hon skriver väldigt bra och inpirerande om det här med amning, samsovning och att bära sitt barn. Jag kommer inte att eftersträva att leva mitt liv som deras men jag tycker hon har otroligt många bra tankar som jag är enig i eller som jag tycker är värda att begrunda eller som jag bara efter ha läst dom tycker är otroligt självklara.

Jag känner att jag verkligen skulle vilja bära Tilde mer, tror oxå från vad jag har läst att det skulle vara bra för henne, då hon är väldigt sprättig. Vad jad däremot saknar är något enkelt sätt att bära henne på bara till vardags. Jag har en trikåsjal, men den börjar hon vara för stor för, använde den heller inte så jättemycket när hon var nyfödd då hon ville äta mest jämt. Jag har oxå en sele men oxå den tycker jag blir lite för avancerad för hemma bruk, tror däremot den kommer att bli super när det blir lite varmare och Tilde är lite större. För hemmabruk så funderar jag nu på en ringsjal, men eftersom man är en nybörjare så känns det ju dumt att köpa oxå en sån om man inte kommer att använda den.