Efter en natt med lite för lite sömn, mitt eget fel då jag inte kunde somna, då vaknar jag och mår riktigt dåligt. Känner sen att mitt ena bröst är ömt, piss!

Så nu är det alternativ amning som gäller

Hoppas mest på att jag ska slippa förra årets bröst-historia.

Sen, ja, jag ammar och jag fortsätter nog längre, hur länge vet jag inte, till jag/ Tilde ids mer.

Vi hade ju besök av sundhedspl. för drygt 1 vecka sen. Då pratades det mat, men något som hon sa retar mig mer och mer ju mer jag tänker på det.

För det första så tyckte hon verkligen att vi skulle börja med gröt och att den skulle blandas ut med modersmjölkersättning. Nu är ju Tilde över 5 mån så det är ju inte för tidigt att börja med smakprover vilket vi oxå har, men jag kan väl inte riktigt påstå att hon verkar ritkigt redo för att äta även om intresset finns.

Men varför stressa oss med att hon ska äta när den officiella rekomendationen är att hon ska ammas till hon blir 6 mån, det är ju heller inte riktigt så det går någon nöd på henne, hon växer ju så det knakar.

Sen det andra varför ska jag börja spendera pengar på modersmjölkersättning för att blanda i gröten? Som hon sa så kommer vi ju ändå inte upp i dom 4 dl ersättning innan hon blir 6 mån så vi måste ju tydligen ändå börja med järndroppar.

Stör mig på hur hon sa det, hon fick det hela till att verka som det inte har varit bra att jag har kunnat amma henne så länge och som det hade varit bättre om jag börjat lite med ersättning... och som att det var lite bråttom nu att få henne på fast föda.

Jag ser verkligen fram emot när Tilde med glädje äter annan mat, det kommer att bli så kul och speciellt för Tildes och Pers kontakt.

Eftersom Tilde varit lite kinkid denna vecka så blev det en hemmadag, men som tur är har vi fått besök och inte bara ett utan två :) Först kom min kompis förbi med hennes lilla pojk och senare på dagen dök svärmor upp :) Inte så dåligt för en hemmadag!

Det gymmas hårt!

Här har vi det gott och jag fick bestämma skulle du aldrig flytta dig mamma!

Men jag kan charmas oxå :)

Efter natten till igår med uppvak varje till varannan timma, för suttande. En till anledning varför jag älskar samsovning, jag vaknar till lite av att Tilde bökar ger henne bröstet och vi båda sover vidare, jag är därför inte ens efter en sån natt speciellt trött.

Gårdagen fortsatte i samma tecken, så jag var lite bekymrad över denna natt, även om jag inte blir så trött och sliten efter en natt så blir det ju tungt med flera oroliga nätter i rad.

Men nope, hon har sovit superbra! Ville bara ha mat 4 och 7, jag vaknade däremot lite fler ggr... men det är ju bara för att min kropp är inställd på när hon vanligtvis brukar vilja ha mat.

Jag är väldigt glad att jag trots mina bröstproblem med sår, svamp och böld har kunnat fortsätta med amningen. Jag älskar det verkligen, även fast hon fortfarande äter relativt ofta natt som dag så känner jag mig utvilad. Hjärnan är inte speciellt snabb men det är en sidoeffekt jag kan leva med. Det är ju inte så länge kvar innan hon ska börja med mat. Jag hoppas ändå på fortsätta ett tag till med deltidsamningen, men det får vi helt enkelt se hur det rullar på.

Nu känns det inte toppen och röda rosor jämt men då finns det ju en massa bra man kan läsa så känns det bättre igen (som det här). Jag menar vem vill inte vara en superhjälte :P

Måste iaf varmt rekomendera amingshjalpen.se den har varit ett väldigt stort stöd för mig även om jag inte frågat om råd utan bara har läst.

Med det här vill jag inte säga att det är dåligt med ersättning, som med så många andra saker ska man göra det som känns bäst för en själv. Tycker det är så med allt när det kommer till det här med bebis, man får så otroligt många tips och råd från alla (även om det bara är positivt menat) och man tappar så lätt självförtroendet i det man gör. Man vill så gärna göra det bästa för sitt barn att det känns som man slår knut på sig sälv. Jag finner iaf väldigt stor tröst och tillit till mina metoder genom att läsa på internet. Nu läser jag såklart mest om personer som tycker typ som mig så jag får tillbaka självförtroendet. :) Varför sänka sig mer med att läsa om det som inte gör eller håller med om?!

Bara som det här med att sova tillsammans. Tilde sover i vår säng vilket jag iaf nu tycker fungerar riktigt bra, Tilde var väldigt svår att få till att sova själv och med sömnbrist så kan jag inte påstå att jag provade väldigt länge... Nu trivs jag faktiskt bra med att ha henne i sängen och det är ju det som är det viktigaste. Har pratat med flera i mödragruppen som absolut inte trivs med bebisen i sängen och då är det ju inte ett bra alternativ.

Sen eftersom många hävdar att samsovning (i samma säng) ökar riksen för plötslig spädbarns död så har jag läst på ordentligt och det visar sig att det inte gör det bara man praktiserar säker samsovning, vilket vi såklart gör :)

Sen med Tildes viktuppgång så känns det oxå bra att dom inte kan bli för tjocka på modersmjölk :D

Just nu är det egentid för mig, Per och Tilde sover sött uppe och Tia ligger nere och sussar så sött i sin stol. Inte så dåligt att få sitta i lugnan ro, skriva ett blogginlägg och dricka mitt kaffe :)

På kvällarna är det däremot sämre om egentid... Tilde blir nu väldigt trött där vid 9-10 och då är det bara att gå isäng. Igår tänkte jag att vi kunde sitta upp lite till men då slår det direkt över till övertrötthet och hon blir näst intill omöjlig att söva. Känns ju bättre när hon kan falla till ro snabbt och utan att behöva skrika.

Nästa mål för mig är iaf att jag ska kunna söva henne och sen gå ner för lite egentid tillsammans med Per. Tror inte det behöver vara allt för långt bort (hoppas). Jag har gjort det några ggr men problemet är att jag inte hinner komma upp för nästa matning (redan vid 11) innan hon har vaknat lite för mycket. Sen är det inte så dumt att komma isäng just innan 10, jag sover ju inte på dagen och jag är faktiskt ganska så trött då. Nu så har hon däremot haft en period var hon gärna vill ammas till sömns och sen efter hon somnat har jag försökt att smita därifrån men det ska jag inte tro... då börjar hon böka sig direkt, så då är det bara att lägga sig ner igen. Nu gör det som sagt inte så mycket, jag behöver ju sömnen.

Nu hör jag att dom vaknar :)

Idag var det dags för återbesök för att se hur det går med läkandet. Det har känts bra knölen är betydligt mindre och den är inte längre öm, men shit vad det har kliat och jag har flagnat hud. Huden är fortfarande mörk över knölen men det är inte rött.

Nu blev jag iaf kollad och allt såg bra ut, det var kvar en liten ficka med vätska, men det ska nog kroppen klara själv. Jag ska bara hålla mig varm och amma på, men det kan ta upp mot 1 mån innan det är läkt. Knölen kommer jag att dras med längre, dvs ärrvävnaden, så jag kommer att kunna känna av att jag haft det här i ett år. Nu hoppas jag bara på att inte få det igen.

Skönt iaf och imorgon är jag klar med antibiotikan och det är ännu bättre, börjar känna av att jag blir lite illamående av av den...

Så positiva nyheter idag :)

Idag blev det en tur till Viborg och läkaren.

Vi kom dit just innan 10 och behövde inte alls vänta speciellt länge. Jag blev ikollad med ultraljud och dom beslöt sig för att tömma. Ingen liten kanyl dom använde! Dom lokalbedövade som tur va först. Sen för att kunna dra ut varet var sprutan försett med värsta handtaget. Dom sa att jag inte skulle titta, men det var svårt att låta bli... är ju som faschinerande. Jag blev iaf tömd på nästan 30 ml... efter dom hade tömt så fyllde dom upp men koksalt för att spola rent, det gjorde dom 3 ggr. Nu ska jag tillbaka om 5 dagar så ska dom kolla upp det igen och eventuellt tömma den igen.

Sen har jag blivit extra strikt med antibiotikan, så jag inte äter 1 tim före och 2 tim efter och att jag tar dom med 8 timmars mellanrum. Nu jäklar ska den bort!