Så snart är jag på G hemmåt! Det ska bli så kul att komma hem till familjen. Blir ju ett ganska så lyxig sommar i år då jag ska hem nu själv och sen åker vi ju allesammen i slutet av juli, så det ska bli riktigt kul.

Sen blir det ju dop och jag ska äntligen få mysa med min lilla brorson. :)

Då var premiärbesöket till Legoland gjort. Min kusin med familj är på legolandsbesök, så jag och Per var inte sena på att komma och hälsa på :)

Det var verkligen värt besöket, trevligt att träffa släkten sen var ju Legoland riktigt bra, även för mig som inte får åka någon attraktion. Legostäderna var helt fantastiska, se fick spana in ett stort saltvattenakvarium och pingviner. Så legoland har jag inget emot att besöka igen.

Tyvärr efter att jag har varit lite mer aktiv den senaste veckan så har foglossningarna gjort sig påminda. Den här gången känner jag mest bara av det på högra sidan, vilket är skönt att det inte är båda. Men jag undrar lite om det beror på att jag främst fick akupunkturnålarna på vänstra sidan.. hm.. Tyvärr kan jag inte få akupunktur förän i augusti då dom ska ha semester.

Bilder från Legoland!

Tycker den sista bilden var så himla rolig, det är ju helt fantastiska städer och byggnader men så sätter de upp lite roliga gubbar lite överallt, som det här paret :D I akvariet var det såklart oxå legofigurer men jag fick inte några bra bilder genom glaset.

när hon grävde upp mina jordgubbsplantor! Och jag som hade fått så fina blommor och små gröna jordgubbar. :( Hon har även hunnit med att trampa runt i trädgårdslandet (den har staket runtomkring)... Sen är hon aningens uppe i varv och har lite svårt att slappna av, men det kan ju ta någon dag, hon är ju van att vara med husse. Få se när jag kommer hem från Bastu om det finns ett trädgårdsland/rabbat kvar.

Pers kompis har dragit iväg på jaktresa och vi hade lovat att vara hundvakt. Han har ju tagit hand om Tia många gånger så det känns inte mer än rätt att ge tillbaka lite. Det är en strävhårig vorsteh som är väldigt söt men väldigt olik Tia. Kan väl erkänna att vi är lite ovana på en hund med den energinivån... Vega som hon heter, skäller, gnager på allt och blir aldrig trött på att jaga en boll. Nu är det ju lite roligare på ett sätt att ha en hund som så gärna vill leka med en och som vill ha lite mer action, men skällandet och att hon har en tendens att gnaga sönder saker är jag väldigt glad att Tia inte gör.

Dom fungerar iaf väldigt bra tillsammans och det är en väldigt bra harmoni mellan dom två. Tia känns verkligen som den fisförnäma ladyn, medan Vega känns mer burdus och stutsig. Känns som dom representerar sina respektive raser bra :)

Gammal bild på donnorna

Sommarblomster! :) Tog en promenad med Tia här längs vägen och det var bara fullt med lupiner andra blommor så det blev till en liten bukett. Den doftar bara lite väl mycket så den kommer nog strax att förflyttas. Sen om man tänker att lupinerna inte är lila utan blå så kan man ju se temat för kvällens fotboll. Har man ingen flagga så får man helt enkelt improvisera. :)

Nu äntligen har det börjat ske något på övervåningen! Jag har just målat ben till ett skrivbord och ska snart ta och måla skivan. Då får jag mig en liten arbetshörna på övervåningen, så då kanske jag kommer mig till att använda symaskinen. Tror tyvärr inte jag har någon före bild (nu är det inte klart så jag har ju heller ingen efterbild...) :) men dom jag har visat på skype och dom som har sett det, vet att det inte är någon vacker syn... Vi har mest bara använt det som passage och förråd och har inte varit något roligt ställe alls faktiskt. Men nu jäklar ska det bli ordning och reda! Måste ju börja någonstanns när det ska lyckas bli något slags barnrum av extrarummet och inte bara förråd...

kärt barn har många namn...

Tia blir 3 år nu i sommar och till hösten har vi haft henne i 2 år. Helt galet så fort tiden har gått, det har varit riktigt jobbigt bitvis, speciellt i början. Hon är ju som nämt en liten surtant och det här med kontakt har inte riktigt varit hennes grej.. Vilket har varit riktigt jobbigt! Det är därför så skönt nu när jag är ute med henne i hundskogen att hon söker upp mig så ofta och tätt, hon är nu oxå riktigt duktig på ögonkontakt och har blivit mycket bättre på dirigering.

Vi får däremot höra väldigt ofta att hon är så bortskämd och hur det ska gå när vi får barn, kommer inte Tia att bli väldigt svartsjuk? Jag är ju en optimist och har svårt att tänka mig att det kommer att bli något större problem. Jag tror inte Tia kommer att bli svartsjuk, jag tror hellre att det vara så att hon blir beskyddande över barnet... Det skulle däremot inte vara så bra, men det får vi helt enkelt jobba på att undvika.

Ja hon är iaf så söt och har bara blivit så go att ha å göra med, hon har ju oxå blivit äldre. Sen är hon så bra att ha när vi bor som vi gör. Såklart blir jag lite mer uppbunden och tycker inte riktigt om att lämna henne ensam... och det måste jag jobba på, lämna Tia en stund för att bara gör saker för min skull. Men det är svårt, hon är ju så söt :P

är inte en av de roligare delarna av graviditeten... (idag iaf)

Redan när jag flyttade till Danmark tog jag på ganska många kilo på dom första 2-3 mån. Jag började sen att träna och tappade lite, skönt då jag hade börjat vantrivas med min kropp. Då blev jag ju gravid, vilket inte gjorde så mycket iofs men jag kunde ju inte fortsätta att tappa i vilkt. Nu har jag inte gått upp extremt på något sätt i min graviditet utan jag ligger ganska normalt till med mina +5 kg. Jag måste ändå erkänna att jag tycker att det är jobbigt och jag kan verkligen inte låta bli att ora mig över att jag kommer att ta på tok för mycket på.

Det är kankse löjligt att noja över, speciellt när det än inte ser ut att spåra iväg. Jag brukar oxå vara ganska lugn med det, jag väger mig inte varje dag längre och har slappnat av lite mer. :) Fast idag ska jag erkänna att jag har en dålig dag...

Var vi bor bidrar inte till att det känns som det kommer att bli lättare att tappa vikten, eftersom jag redan när vi flyttade hit började att gå upp i vikt. Orsaken till att det har blivit så här, skulle jag vilja säga beror på att vi bor lite för långt bort och man tar bilen för ofta, vilket gör att man saknar mycket av vardagsmotionen. Tror den är extremt viktig för den tänker man inte på. I Umeå så blev det ändå lätt att man cyklade/promenerade varje dag i säkert någon km totalt.

Saknar det riktigt mycket och därför kommer jag nog inte vilja ha ett hus såhär i framtiden. Det får gärna vara avskillt och fanns det bra en affär i Ilskov så skulle det vara mycket bättre.

Sen det här med kroppsformen, jag känner mig redan gigantisk, fast jag vet att jag inte är det. Men ja tycker ändå om min mage :) Det drygaste är att jag blir så anfådd för minsta lilla och har världens långsammaste tarmsystem så det känns typ alltid som jag är halvt förstoppad (ursäkta infon). Så jag känner att min mobilitet har blivit ganska påverkad.

Ursäkta gnäll inlägget och jag ska nu ta Tia ut på en promenad så känns nog allt mycket bättre när jag kommer tillbaka.