Som nämnt i det tidigare inlägget så hade vi middagsbesök igår. Riktigt trevligt och maten blev helt ok, helstekt kyckling med ris och buttnutsquash. Inget fantastiskt med gott i alla fall. Det är bara så jobbigt att bjuda på mat när man vet att gästen är superduktig på matlagning. Dom tog med sig efterrätten, en kaka med valnötter och äpple, supergod!

Sen så måste jag ta mig i kragen och visa hur det ser ut här hemma nu. Vi har ju fixat ännu lite mer   men väggen till skrubben är ännu inte fixad då jag inte har tapeterna. Hittade en riktigt fin tapet på internet, men såklart var sökfunktionen inställd på svenska och jag har inte hittat tapeten i Danmark. Min mamma visste precis vilken tapet jag menade och kommer att ta med den när dom kommer på besök. Jasi lite roligt att man tydligen har fått så samma smak som sin mor att hon vet precis vilken tapet jag pratar om...

Annars så känns livet redan bättre efter gårdagens glömska, enda problemet är att jag blev så kopiöst trött. Jag får helt enkelt ta en liten lur innan jag kör in till Herning och fixar med lite saker på kommunen.

Jag tycker om jag ska säga det själv att jag har varit rimligt mentalt stabil under den här graviditeten. Jag har långt ifrån gråtit varje dag och även om jag har varit aningens mer lättirriterad och lättstött, så har jag inte direkt varit sur och förbannad ofta.

Nu när förlossningen börjar närma sig så har jag börja drömma allt mer på nätterna om det som komma skall. Som vanligt som drömmar är för mig så är det ju sällan saker går utan kompikationer. Det jag har drömt mycket om nu är att att vattnet går och bebisen har fortfarande inte fixerat sig... Då har jag läst att det bara är att lägga sig ner och ringa ambulansen, det finns nämligen en risk att navelsträngen kommer ut och på så vis kan bli klämd = inte alls så bra. Så det går jag och bekymrar mig över på nätterna...

Så en natt med det förlossningsdrömmar och sen kommer Per och väcker mig, han är lite irriterad då han ser att både jag och han helt har glömt att det var Café Kendt i går... Men nu även om jag inte själv tycker att jag har varit så hormonell så är det inte en bra idé att komma in med irriterad röst och väcka mig på morgonen om att jag har glömt ett möte som jag gärna ville till, så jag börjar såklart att gråta... Jag blir oxå sur på Per att han kommer in och är irriterad, va fasen har han för anledning att vara irriterad?! Han skulle ju inte med och han har ju inte glömt! Men såklart känner han inte så, då han är väldigt mån om att jag ska komma till allt det där och han gärna vill hjälpa med att komma ihåg. Jag hatar att vara så virrig, jag har ju som ingen direkt anledning till varför jag ska glömma bort det, lappen sitter på kylskåpet, det är inskrivet i kalendern och på datorn... det enda som saknades var en ljudlig påminnelse. Sen har jag ju inte så himla mycket att göra om dagarna att det skulle vara därför. Nu hade jag iofs bjudit in till middag igår vilket kan ha distraherat men seriöst jag hade 3 saker inbokat för den här veckan, hur svårt kan det vara?!

Tycker att det är svindrygt att jag har glömt det där Café Kendt, det hade varit väldigt trevligt att träffa dom 3 barnmorskorna som är aktuella för min förlossning. Sen hade det varit riktigt trevligt att få prata med andra gravida som ska ha nu vid samma tidspunkt. Plus att jag hade fått en massa trevlig information om förlossningen och allt det där. Nä jag är inte nöjd med mig själv och det är oxå därför som jag inte ligger och sussar sött i sängen just nu... Kändes inte riktigt som jag kunde få ro i kroppen för att somna om. Men nu var det ju inget måste att deltaga och jag har redan träffat 2 av mina barnmorskor, sen har jag varit på födselförberedelser och jag läser oxå på en hel del. Så värre saker kan man ju missa sitter jag och intalar mig själv just nu.

Men dagen var ju inte helt bortkastad för att jag hade glömt, jag fick iaf städat igår eftersom vi skulle ha gäster, jag tvättade till och med fönsterna i köket på utsidan så nu kan man se ut! YEY! Jag vågade mig även på att dammsuga och det gick bra, men sen på kvällen kunde jag ändå känna av i höften att jag varit aktiv och att jag hade dammsugat.  

Nu har jag alltid varit en disträ person men när det har kommit till min graviditet och möten så har jag fram till nu inte glömt mycket! Jag har varit ordentlig och skrivit in det i kalendern, lagt in det på datorn, satt upp eventuella lappar på kylskåpet, berättat det för Per och pratat om det, så det har bara skett 1 gång att Per har fått påminna mig, vilket med min historik är ganska så imponerande. Kan fortfarande inte riktigt smälta att jag glömde mötet, men men det skulle väl oxå komma... får se till att komma ihåg den 9 okt istället då jag har nästa besök med barnmorskan och sen har akupunktur för min höft.