Idag efter ett trevligt samtal med en kompis så fick jag bara en sån hemlängtan, både till vänner och familjen. Jag är vanligtvis inte en person som längtar hem speciellt mycket. Jag brukar trivas som fisken i vattnet när det kommer till att lära känna nya människor och få komma in i nya miljöer :) Men jag måste säga att det tär lite på mig, jag är så glad för Per men man saknar ju lite girlfriends! Har ju träffat en massa trevligt folk, men dom man riktigt känner kan man ju vara mer avslappnad med, man kan inte bara hänga på samma sätt...

Sen blir det ju inte enklare pga språket, det tar bara så mycket energi fortfarande att socialisera sig på danska.

Nu har jag ju lärt känna några som jag kan prata engelska med och även en som jag kan prata svenska med, men även om jag klickar riktigt bra med dom och sådär, så är man inte lika bekväm i vänskapen. Att det känns så tror jag till stor del beror på graviditeten, jag har helt enkelt inte lika mycket energi nu. Känner mig ofta som en tant som bara vill ta det lugnt.

Nä nog var det himla bra i Umeå alltså, massor med en nära vänner inom gångavstånd och familjen bara 1,45 tim bort! Nu kommer det ju kanske aldrig att ske igen, många har ju flyttat runt och jag vet inte om jag vill flyttat tillbaka dit, men det var fasen riktigt härligt när det väl varade :) Så här sitter jag i skogen och drömmer mig tillbaka.