Jag fick just veta att tjejen som jag åt lunch med på måndagen nu ligger inne på sjukhuset med sin pojk som har drabbats av rc-virus...    låter inte alls kul och jag hoppas verkligen han blir frisk snart. Sen hoppas jag att vi kan klara oss från det under denna vinter. Det är bara en vanlig förkylning men dom små drabbas hårdare och kan få probem med mycket slem som gör det svårt för dom att äta och andas. Så det gäller att vara försiktig nu under vintern. Så mycket nytt man ska förhålla sig till med en liten en.

Lider iaf väldigt med dom, verkligen inte kul att se sin lilla bebis sjuk. Nu är han på bättringsvägen så vi får hoppas han bli helt frisk och kry så snart som möjligt.

Då har vi provat att vara till sjukhuset med Tilde. Det är lite svårt att förklara precis varför men jag ska öra ett försök. Tilde låg på sängen och pludrade lite med mig då hon plötsligt slängde ut armarna (liknande moro-reflexen) blev som helt styv i kroppen och spärrade ögonen, det varade kanske bara 1-2 sek, efter bröt hon ut i gråt.Hon gjorde det kanske 4 ggr under kvällen. Jag blev iaf väldigt bekymrad så Per ringde vaktläkaren som sa att vi skulle åka in till barnmottagningen.

Vi kom dit lite innan midnatt, där fick vi möta en sjuksöterska och en läkare, plus att dom tog blodprover (helt imponerade att dom klarar det på en sån liten och rund bebis) och tempen. Blodproven och tempen visade inget men vi fick stanna över natten. Eftersom Tilde skrek helt hysteriskt då hon var övertrött så blev vi förvisade till lekrummet... Så det blev inte mycket sömn den natten. Vi kom sedan in i ett rum som en annan bebis (7 veckor) bodde i, den lille bebisen fick antibiotika mot okänd sjukdom.

Vi mötte läkaren igen som kollade igenom Tilde, hon har inte visat någon ny attack och vi och läkarna börjar misstänka att det nog har varit något med magen och att det var därför hon gjorde som hon gjorde. Jag får iaf hoppet om att vi kommer att åka hem senare.

Men när läkaren sen kommer tillbaka så vill hon att vi ska stanna en natt till för observation. Då brister det totalt för mig som bryter ihop och bara tokgråter... För lite sömn tillsammans med stressen med att vara på sjukhuset och att jag bara vill hem och på svärmors födelsedag som jag verkligen sett fram emot blev det bara för mycket. Var ingen hejd på hur mycket jag grät (pinsamt)...

Det blev iaf sen bestämt att eftersom Tilde inte var sjuk med någon smittosam sjukdom så fick vi åka till en annan avdelning. Den avdelningen tar dom hand om förtidigt födda och små barn 0-3 mån. Det var bara helt underbart att komma dit. Lugn och skönt och spädbarns kunnig personal :) Dom fick så studerat mig och Tilde tillsammans, när hon ammar å sådär. Sen tog dom henne när jag sov för att se om hon gjorde det där igen, vilket hon inte gjorde.

Vi fick däremot en massa bra tips :) Nu tror vi fortfarande att det var p.g.a att hon har magont plus att det kan bero på att hon var trött (hon är mer sprättig när hon är trött). Sen fick vi även konstaterat som vi redan visste att vi har en lite orolig fröken med ett gott temprament :P

Iaf så äter hon för fort = sväljer för mycket luft och hon äter lite för ofta, hon har nämligen haft en period var hon har ätit nästan varannan timma dygnet runt, så magen får aldrig vila.

Nä huvva för barnsjukhuset, jag har aldrig själv tyckt illa om sjukhus, men nu när det gällde Tilde så fick jag helt panik, jag kunde inte klara av det. Nu var det inte egentligen något fel på varken personal eller sjukhus men det gick bara inte.

Nä det är bara att hoppas att vi inte behöver besöka det stället igen även om jag är verkligt tacksam för att Tilde blev så grundligt kontrollerad och att personalen var så vänlig även fast jag kanske inte var den lättaste att prata med. Sen måste jag ge Per en massa beröm då han bättre kan hålla sig lugn.